Foto: Per Bergbom
Sandön och Klubbviken
Luleås största ö med sandstränder, tallskog och havsbad
Sandön är Luleå skärgårds största ö och bjuder på vidsträckta sandstränder, böljande sanddyner, tallskogar och populära badplatser. Här samsas fritidshus, vandringsleder, skyddad natur och Klubbvikens havsbad med restaurang och service.
Klubbvikens gästhamn har både östlig och västlig stenpir med flytbrygga i mitten. Gästplatser finns att tillgå mot avgift.
Finsandlåudden, strax utanför Tjuvholmssundet, är en fin badstrand med snabbt fallande djup – redan någon meter från strandkanten blir det djupt. Mindre motorbåtar kan ofta gå ända in till stranden.
Söriviken angörs enklast genom att hålla till höger om Furuholmen. Det är möjligt att gå relativt nära den nordvästra stranden.
Sandön erbjuder utmärkta möjligheter för vandring i varierad och lättillgänglig natur. Landskapet präglas av sanddyner, mosshedar och skärgårdsvuxen tallskog som ger ön sin öppna och ljusa karaktär. De mest uppskattade strövtågen går längs sanddynerna på Sandöklubben eller genom de lättvandrade sandhedslandskapen med tallskog som är typiska för ön.
Vintertid nås Sandön via en plogad bilväg från Tjuvholmssundet, medan en roddled sommartid förbinder ön med fastlandet. Vägnätet på ön leder till flera besöksvärda platser, bland annat Skagsören, Björnöhällan, Söriviken och Klubbvikens havsbad.
Klubbviken är Luleås eget havsbad och en komplett anläggning med restaurang, uthyrningsstugor och service. Den skyddade sandbukten räknas som ett av de finaste havsbaden i norra Sverige. Även på andra sidan Sandöleden, mot Likskärssidan, finns utmärkta badmöjligheter i mer öppet havsläge.
Foto: Carl Gustaf Blomqvist, Luleå kommuns stadsarkiv
Tjuvholmssundets historia som farled inleddes 1773, då beslut togs om att rensa sundet för sjöfartens skull. Under mer än 200 år har sundet muddrats, breddats och fördjupats i takt med att fartyg och malmtransporter blivit allt större.
Arbetet pågick i etapper fram till mitten av 1900-talet och krävde både hästdrivna mudderverk, maskiner och sprängning av berg. När Sandgrönnleden stod klar 1998 upphörde Tjuvholmssundet slutligen att användas för yrkessjöfart.
Sandöns stränder är till stor del sandiga och vegetationsfattiga, men på vissa platser finns grunda, leriga stränder med rik växtlighet. Små myrstråk förekommer främst i den sydöstra delen av ön.
Längs södra sidan av Sandöklubben finns en ovanlig björkdominerad strandskog. Skogarna på ön består huvudsakligen av lavrika tallskogar i varierande ålder. Trots tidigare skogsbruk finns fortfarande områden med gammelskog, bland annat vid Björnhällarna och Sandöklubben.
Här finns Norrbottens rikaste bestånd av nattviol, med över tusen blommande exemplar. På finsedimentstränderna vid Tjuvholmen, inre Söriviken, Killinholmen och Sandöklubbens yttersta spets förekommer en särskilt rik strandflora.
Ön hyser ett rikt djurliv med bland annat hare, sjöfågel, fiskgjuse och duvhök.
Naturreservatet Stenåkern på Lappmyrberget är ett av länets finaste klapperstensfält och ligger cirka 1,5 kilometer in på nordvästra delen av Sandön.
⚠️ Här är det viktigt att visa hänsyn till växt- och djurliv och följa allemansrätten.
Sidan uppdaterades den 8 januari 2026