Foto: Alf-Arne Harjo
Kluntarna
Välkommen till Kluntarna – en av Luleå skärgårds mest variationsrika öar. Här möts skärgårdens alla naturtyper på en och samma plats, från djup och tät urskog till kala klippor som formats av hav och vind. Det är aldrig långt mellan kontraster.
På Kluntarna kan du besöka den omtalade Kluntgubben, öns karakteristiska klippformation, vandra bland forntida stenlabyrinter, se den gamla hamnplatsen och njuta av stillheten i en genuin skärgårdsmiljö. Här finns gott om utrymme för både upptäcktsfärder och avkoppling.
Angöring sker i Storviken med insegling från väster. Hamnen är väl skyddad för de flesta vindar. Gå rakt in i viken och håll pricken Nordgrund på styrbords sida och pricken Sydgrund på babords sida.
Vill du besöka Kråkskärsviken med båt får du ligga på svaj, då brygga saknas. När du lämnar Storviken svänger du styrbord och rundar Kluntarna. Gå in mellan Sikhällan och Kluntarna och håll kurs cirka 127° in mot Kråkskärsviken.
_liten.jpg)
På Kluntarna finns mycket att uppleva för både den nyfikne och den som vill ta det lugnt. Följ öns strövstigar och upptäck varierande natur, vackra vyer och historiska platser. Ett besök vid Kluntgubben och de forntida stenlabyrinterna ger en tydlig känsla av platsens långa historia, medan utkikstornet bjuder på vidsträckta vyer över skärgården.
Ta dig också till det gamla fiskeläget och upplev miljön där människor har levt och verkat i hundratals år. För den som vill svalka sig finns fina möjligheter till bad, och vid Storviken finns även möjlighet att spela volleyboll i skärgårdsmiljö.
Det finns gott om markerade strövstigar runt hela ön, bland annat mellan Storviken och Kråkskärsviken samt från Storviken till det gamla fiskeläget. Följ skyltningen på plats.
Mer information och inspiration finns i vandringsguiden för Kluntarna, som kan hämtas på Luleå turistcenter i Kulturens hus eller via länk pdf, 10.8 MB..
Kluntarna är rikt på fornlämningar, vilket vittnar om att ön varit säsongsvis bebodd i flera hundra år. Området har länge haft stor betydelse för fiske och säljakt.
Här finns tomtningar – spår av äldre bebyggelse – liksom forntida stenlabyrinter, gistgårdsrösen och andra lämningar efter mänsklig aktivitet. Intill Victoriaklippan, ofta kallad Kluntgubben eftersom klippan liknar en gubbe i profil, ligger fem stenlagda labyrinter som troligen härstammar från 1300- eller 1400-talet.
I närheten finns en tomtning som räknas som en av Kluntarnas äldsta fornlämningar. Den tros vara resterna av öns första fiskeläge och en enkel bostad som användes i samband med säljakt. När platsen var i bruk, för omkring 1 000 år sedan, låg den vid dåtidens strandlinje.
Gammeltjärn var tidigare en skyddad havsvik och fungerade som hamn. I slutet av 1800-talet hade landhöjningen gjort inseglatsen omöjlig, och fiskeläget flyttades till sin nuvarande plats innanför Storbjörnen.
⚠️ Observera: Fornlämningar är skyddade enligt lag och får inte flyttas, skadas eller påverkas.
Kluntarnas geologi är mycket varierad och omfattar hällmarker, klapperstensfält, svallad morän och sand. Berggrunden domineras av Haparanda-monzonit. Vid Kråkskärets västspets, nära infarten till Storviken, finns rundhällar med tydliga isräfflor efter inlandsisen.
Växtligheten speglar hela skärgårdens mångfald. Granskog, tallhed, hällmarker och klapperstensfält avlöser varandra. I Storviken finns en frodig albård med rik växtlighet, bland annat flera arter av ormbunkar. Här bildar gran och tall tillsammans med andra träd en tät, nästan ogenomtränglig urskog – ofta beskriven som en skärgårdsdjungel.
Strandfloran är rik, och i den inre delen av Storviken finns fina bestånd av strandögontröst, en liten blomma som endast växer på öar och stränder i Bottenviken.
Kluntarna är ett attraktivt område för fågelliv. Vadare som större strandpipare, roskarl, rödbena och mosnäppa ses regelbundet. Smålomens skrik hörs ofta från någon av öns tjärnar, och längre in i skogen förekommer ripor och andra skogsfåglar.
Vid Lillbjörnen häckar tobisgrisslor, och ibland ses även tordmule i jakt på föda. Storskarv förekommer ofta i vattnen runt ön.
Sidan uppdaterades den 8 januari 2026