Vi planerar för hundrastgård i centrum

När vi tittat på tänkbara platser vid centrumhalvön har vi tagit med närhet, tillgänglighet, trygghet, promenadstråk, andra aktivitets/lekplatser, närboende, kommunikation, ytbeskaffenhet (gräs, äng, naturmark med mera) i vår planering. Som huvudalternativ föreslås att en del av Västra strandens område vid Dykab är lämplig som hundrastgård. Förslaget kräver bygglov eftersom staket med öppningsbara grindar behöver sättas upp och att marken behöver göras om.

Andra platser vid centrum som vi tittat på är Gültzauudden, Hermelinsparken, Stadsparken, Fågeldammsparken, Varvsparken, Floras kulle, Boulognerskogen, Cederparken samt Seminarieparken/Östra strand. De har alla bedömts vara för små eller redan utformade och planerade för andra aktiviteter.

Bakgrund
Via en motion föreslogs att Luleå kommun utreder och presenterar lämpliga platser för hundrastgårdar i centrum. I centrum där det många ska dela på ytorna är det extra viktigt att planera in områden för hundrastning.

Kommunfullmäktige beslutade att motionen fick ställas och lämnade över till kommunstyrelsen för beredning. Stadsbyggnadsnämnden beslutade rekommendera kommunstyrelsen att bifalla motionen och att en utredning tas fram som kan ligga till grund för riktlinjer hur hundrastning kan ske vid allmän plats, park och naturmark. Varefter kommunstyrelsen föreslog kommunfullmäktige besluta att bifalla och kommunfullmäktige biföll motionen om att utreda lämpliga platser för hundrastgårdar i centrum.

Stadsbyggnadsförvaltningen har analyserat motionens förslag med utgångspunkt från kommunens grönplan och försökt väga in förslaget i kommunens pågående planering och utveckling av kommunens grönområden (park/naturmark) i centrum och gjort bedömningen att förslag som det här behöver vägas in tillsammans med andra behov och användandet av allmän plats för att det inte ska uppstå konflikter i framtiden.

Syfte
Syftet med utredningen är att det ska fungera som underlag till ett beslut om hundrastgård i centrum och till riktlinjer för hundrastning i Luleå.

Nuläge
I dag finns ungefär 9 400 hundar i Luleå kommun vilket innebär att det är en stor andel av Luleborna som tillhör ett hushåll som äger en hund. Det här gör att frågan är angelägen om var platser för hundrastning kan ske.

Som hundägare är det viktigt att se till att hunden får motion och rastas. Det positiva med hundrastgårdar är att hunden får träffa andra hundar i ett socialt sammanhang och tillfälle att springa fritt. Möjligheterna med att låta hundar springa lösa, socialisera med andra hundar samt göra av med överskottsenergi i hundrastgårdar kan leda till lugnare hundar.

En hundrastgård är ett inhägnat område där du kan släppa din hund lös tillsammans med andra hundar. Skillnaden mot en hundrastplats är att denna inte är inhägnad, dessa två brukar gå under samlingsnamnet hundrastområde. Hundrastgården är mer en tränings- och aktivitetsplats för hundarna och en mötesplats även för hundägarna. I dagsläget finns det inga inhägnade områden för hundrastning i Luleå kommun. Det har tidigare funnits cirka fyra men under 1990 talet togs de bort då risker för smitta och eftersatt underhåll bidrog till minskad användning. Vinterklimatet med snö och is gjorde det också svårt att besöka rastgården. Det som slutligen ledde till avveckling var året då lagen om hundskatt slopades 1996 och i samband med det togs även posten för hundrastning i kommunens driftbudget bort.

Att integrera hundar i stadsplaneringen är en fråga för alla kommuner i landet och det är vanligt att kommuner framför allt i mellan och södra Sverige har valt att anordna hundrastgårdar. Dessa har anlagts vid allmän plats eller vid kvartersmark där ansvar förvaltning/drift sker antingen via kommunal förvaltning, bolagsförvaltning, allmän nytta eller i föreningsregi. För att kunna planera för hundrastgårdar krävs det att kommunen vet hur många hundar som finns i kommunen. Då alla inte registrerar sina hundar till Jordbruksverket påverkar det kommunens underlag till planering.

I jämförelse har Norrlandskommunerna fler hundar per invånare än andra kommuner i Sverige men färre hundrastgårdar. Detta kan bero på det vinterklimat vi har med stora snömängder vilket gör det svårt att snöröja hundrastgården och bevara stängselhöjd.

Placering, utformning av hundrastgårdar
Invånare som bor i närheten och besökare kan störas av aktiviteten i hundrastgården. Därför är det viktigt att tänka på placeringen av en hundrastgård så att den inte orsakar störningar för andra.

Hundrastgården bör inte vara placerad för nära en större väg då det kan medföra risker om en hund skulle rymma. Belysning i rastgården möjliggör användning även på kvällar och under vinterhalvåret. Rastgården kan, om den inte utgör störning, vara placerad nära ett rekreationsområde för att vara lättillgänglig i samband med annat utövande vilket maximerar användningen. Det är fördel om det går att anlägga en hundrastgård i befintlig naturmark med befintliga träd/ buskar.

Det finns inga regelkrav på utformning av hundrastgårdar. Däremot finns det flera rekommendationer på hur rastgårdarna bör se ut. Dels bör staketet runt hundrastgården vara tätslutande så att små hundar inte kan krypa under. Det bör enligt Länsstyrelsen också vara minst 120 cm högt, dock gärna högre för att minska risken att större hundar hoppar över. Staketet kan behöva vara avskärmande mot eventuella gång- och cykelvägar för att förbipasserande inte ska bli stressade av lösspringande hundar på insidan. Det måste finnas grindar i staketet, gärna självstängande för att undvika att dessa lämnas öppna För att kunna sköta hundrastgården ska det vara en väg in som är minst 2,5 m bred och det ska vara dubbelgrindar så fordon kan ta sig in.

Vinteraspekten bör vägas in i utformning och det är viktigt att besluta om hundrastgården ska användas eller stängas av under vintern.
I hundrastgården bör det finnas möjlighet till både aktivitet och lugn. Rastgården bör utformas så den är tillgänglig för alla hundägare. Detta genom att framförallt tänka på tillgängligheten vid utformningen av öppningsbara grindar och markbeläggningen vid entréerna.

Latrinhållare och hundpåsar behövs för att hålla rastgården ren. Skyltar bör sättas upp som upplyser om att detta är en hundrastgård och vilka regler som gäller. Rastgården bör vara tillräckligt stor för att hundar ska kunna leka oberoende av varandra inom rastgården. Länsstyrelsen ger rekommendationen att rastgården ska vara minst 400 kvadratmeter, dock gärna större. I de flesta kommuner är de mellan 1000 och 2000 kvadratmeter. En öppen yta bör finnas i hundrastgården för att kunna ha överblick över området. Ibland görs separata rastgårdar för stora respektive små hundar. Detta minskar risken att de små hundarna ska trakasseras av de större hundarna vilket skapar trygghet för både hund och hundägare.

Underlaget i rastgården får med fördel vara av varierande slag (exempelvis gräs och grus), gärna kuperat och med träd och växtlighet för att ge skugga, variation och stimulans för hundarna. Sittplatser för hundägarna och väderskydd är också att föredra. Rastgården får gärna vara utrustade med lek- och träningsutrustning som till exempel agilitybana. Gräs är att föredra på ytor med mindre slitage, det är ett bra underlag för hundarna.

Vad bör en hundrastgård innehålla:
• En utgångspunkt är att alltid ta tillvara platsens förutsättningar
• Olika höjdnivåer är ett bra hjälpmedel för hundarnas umgänge med varandra
• Öppen yta omfattande 1 000–2 000 kvm.
• Uppdelad rastgård en mindre del om ca 500 kvm samt en större på 800 – 1 500 kvm.
• Skugga från träd eller tak är bra
• Varierat växtmaterial, buskar och träd där hundarna kan hitta gömställen
• Materialval/ytskikt kombination gräs/bark/grus. Gräs är önskvärt som markmaterial även om det slits. Barkbeläggning är ett alternativ men det kan försvåra renhållningen då det är svårt att hitta hundarnas lämningar
• Utrustning, till exempel trädstammar, stenar och stockar
• Höjd på staket bör vara minst 1,20 meter (ju högre desto bättre). En rad betongplattor under staket för att underlätta underhåll
• Enhetliga skyltar med information som kopplar till kommunens hemsida
• Sittplatser/bänkbord (innanför och utanför hundrastgården)
• Belysning och papperskorgar
• Tillgång till vatten från kran, ingen behållare. Plattor på marken under kran och brunn
• Slussgrindar bör ha en minimibredd på 2,20 meter (moderna grindar av standardmått är 1+2 meter breda). Betongplattor vid entréer.

Riktlinjernas syfte är att ange möjliga platser för hundrastplatser, områden för hundrastning samt behov och prioritering av hundrastgårdar, dess placering, utformning och möjliga driftformer. Riktlinjerna ska utgöra underlag för dialog, samråd och beslut kopplat till Vision 2040 när önskemål om hundrastplatser (rastgård) inkommer.

Inventering av och redovisning av tänkbara platser för hundrastgårdar och områden för hundrasting sker genom fältstudier och analys via ArcGis, kommunens grönplan med mera.

Beslut om införande av område för hundrastning och/eller anläggande av hundrastplats/gård vid kommunal mark tas av Luleå kommun.

Lämna förslag
Inför att platsen upplåts eller planeras anläggas ska det finnas en gemensam och organiserad uppslutning från medborgare/förening. Förslag ska sedan samrådas med allmänhet gällande förslag på plats och utformning av hundrastplatsen. Förslag kan lämnas in till stadsbyggnadsförvaltningen.

Ansökan ska ange:
• antalet hundägare som står bakom förslaget och förening/organisation som kan ansvara för skötsel och städning
• platsförslag ska anges (utifrån kommunkarta och rekommenderade områden) motivering för behovet och val av plats samt omfattning
• i det fall förening anges som förvaltningsansvarig ska kontaktuppgifter till ordförande/juridisk person som kan teckna avtal redovisas.
• typ av anläggning och storlek samt att förslag på utformning ska utgå från rekommendationer i förstudierapporten.
• Inför fortsatt planering och genomförande krävs att ansvar, budget, avtal och lov är beviljade.

Förslag på platser för hundrastning i Luleå
I förslaget markeras områden och platser som inom kommunen skulle kunna upplåtas till rastning av hundar. Vid större naturnära områden kan hundar utifrån gällande lagar och regler släppas lösa, vissa platser kan utformas som inhägnat och iordningsställt område med öppningsbara grindar.

Förslag till nya platser och deras användning, drift och underhåll samt utformning kan tas fram genom samråd och nära dialog med utgångspunkt från kommunens riktlinjer. Platserna ska märkas med skyltar så det blir tydligt för hundägare och allmänheten att det här finns lösa hundar. Detta gör att människor som inte vill träffa på lössläppta hundar vet vilka områden de kan undvika. Det ska även ge möjligheter för hundföreningar att bedriva verksamhet och kurser vid förslagna platser.